Vilken styrka av tretinoin kräm är mest effektiv mot akne?

Tretinoinkräm finns i flera olika styrkor, från en mild dos på 0.025 % till den högsta koncentrationen på 0.1 %. Precis som med andra hudvårdsprodukter kan doseringen av tretinoinkräm du väljer påverka både resultaten och risken för biverkningar. I denna guide presenterar vi de olika koncentrationer av tretinoinkräm som finns tillgängliga i Sverige och förklarar vilken styrka som är det bästa valet för att behandla och förebygga akne.

Vilka doser av tretinoinkräm finns tillgängliga?

Tretinoinkräm finns i flera styrkor. I Sverige är den högsta tillgängliga koncentrationen 0.1 % tretinoin, medan den lägsta är 0.025 %. På STHLM Apoteket kan du köpa tretinoin kräm i styrkorna 0.025 % och 0.05 %, även om inte alla apotek erbjuder ett lika brett utbud.

Eftersom alla tretinoinprodukter är receptbelagda i Sverige, behöver du först konsultera en läkare för att få ett recept och kunna köpa tretinoinkräm i önskad koncentration från ett fysiskt apotek.

Dosering och biverkningar av tretinoinkräm

Liksom för många läkemedel tenderar en högre dos av tretinoinkräm att ge starkare resultat.

Studier visar att en tretinoinkräm med 0.05 % koncentration ger en signifikant förbättring av rynkor, ojämn pigmentering och slapp hud jämfört med den lägre dosen på 0.01 % samt med placebo, som saknar terapeutisk effekt.

Liknande resultat har setts i andra studier, där en högre koncentration av tretinoin visade sig förbättra hudens kvalitet avsevärt mer än lågdoskrämer.

Sammanfattningsvis, ju högre koncentration av tretinoin krämen innehåller, desto snabbare och tydligare förbättras hudens renhet och kvalitet.

Det betyder dock inte att en hög koncentration av tretinoin alltid är det bästa valet. Krämer med högre koncentration kan vara mer effektiva för att behandla akne och förebygga rynkor, men de innebär också en ökad risk för biverkningar.

Till exempel visade en studie från 1995 att både 0.1 % och 0.025 % tretinoin gav liknande förbättringar av hudens utseende vid behandling av fotoåldrande. Den högre koncentrationen resulterade dock i fler och starkare biverkningar, som hudrodnad och fjällning.

Sammanfattningsvis kan krämer och geler med högre tretinoinhalt ge bättre resultat för vissa hudproblem, men de ökar samtidigt risken för hudirritation, rodnad, fjällning och andra vanliga och ovanliga biverkningar.

Vilken styrka av tretinoinkräm är bäst?

Eftersom varje hudtyp är unik finns det ingen universell dosering av tretinoinkräm som fungerar för alla. Många som använder tretinoin, vare sig det gäller aknebehandling eller rynkförebyggande, provar olika styrkor innan de hittar den dos som bäst passar deras hud.

I Sverige börjar läkare vanligtvis med att skriva ut tretinoin 0.025 % (en låg dos) eftersom den erbjuder en effektiv och oftast väl tolererad behandling för de flesta patienter.

Om en låg dos tretinoinkräm inte ger tillräckliga resultat kan din läkare justera doseringen och förskriva en starkare kräm.

Vid biverkningar som hudirritation, rodnad eller fjällning kan läkaren föreslå en lägre dos, justera hur ofta krämen appliceras eller rekommendera en extra alkoholfri fuktighetskräm.

Det är också viktigt att notera att tretinoin kan ge de starkaste biverkningarna under de första 2–6 veckorna. Dessa är ofta övergående och kan uppstå även vid korrekt dosering.

Om du har svår akne kan behandling med isotretinoin receptfritt vara ett alternativ. Rådgör dock alltid med din läkare innan du börjar.

Källa

1. Siddharth Mukherjee, Abhijit Date, Vandana Patravale, Hans Christian Korting, Alexander Roeder, and Günther Weindl. Retinoids in the treatment of skin aging: an overview of clinical efficacy and safety Clin Interv Aging. 2006 Dec; 1(4): 327–348.
2. Griffiths CE, Kang S, Ellis CN, Kim KJ, Finkel LJ, Ortiz-Ferrer LC, White GM, Hamilton TA, Voorhees JJ. Two concentrations of topical tretinoin (retinoic acid) cause similar improvement of photoaging but different degrees of irritation. A double-blind, vehicle-controlled comparison of 0.1% and 0.025% tretinoin creams. Arch Dermatol. 1995 Sep;131(9):1037-44.